En vacker höstdag ,men med tankarna ute i vår oroliga värld

En riktig fin höstdag ,jag har tagit en promenad vid vår vackra Kolsnäsudde vid Fryken och mina tankar finns hos de anhöriga som förlorat sin son och kamrat i Afghanistan och till de anhöriga till de skadade soldaterna. Jag har så svårt att förstå och acceptera att en stor insats för fred måste innebära en stor risk för död för starka positiva unga vuxna som bara har börjat sitt liv och sina gärningar.Frågan om svensk insats i Afghanistan ,som gått från att vara en insats i norra delen av landet där det var lugnt och vi pratade om fredsbevarande isatser , som nu förändrats radikalt till att innebära att våra unga män och kvinnor kommer till krigsområden där deras insatser handlar om liv eller död,den frågan måste vi ha en öppen diskussion omkring då läget där förändras från dag till dag. Jag anser mig förstå att vi nu har påbörjat ett arbete som kan raseras totalt om FN styrkorna nu dras bort i en alltför snabb takt.Vi måste ändå tillåta oss diskutera om Sverige gör rätt insatser på rätt plats för att arbeta fredsbevarande genom att skicka våra unga män och kvinnor till ett område där det är krig.Jag anser , högst personligen att vi ska bygga upp ett starkt försvar i vårt land och de som så önskar ska få bege sig utomlands i utlandstjänst. Inte som nu att antingen är du beredd att offra ditt iv i utlandstjänst eller också vill vi inte ha dig i svenska försvarsmakten. Vi bor ändå i ett land där vi haft fred i många ,många år och våra unga vuxna som vill aktivera sig i svenska försvaret måste därför kunna få välja om de vill arbeta i fredsbevarande arbete för att stärka försvaret av vårt land hemma eller om de vill arbeta i krigszoner ute i världen.